Jag hatar det här, det är så orättvist. När jag läser andras bloggar t.ex. så blir jag så himla avundsjuk på alla som verkar ha ett någorlunda normalt liv. Jag förstår väl att alla har sina problem, men just att dom livsnödvändiga sakerna fungerar. Dom kan äta normalt dom kan gå till ett vanligt jobb dom kan umgås med vänner. Det är sånt man tar förgivet när man inte är sjuk. Man äter för att man är hungrig eller för att man är sugen på lite godis t.ex. Jag måste tvinga i mig varje måltid med kväljningar, jag måste oroa mig över att jag går ner i vikt. Det blir en otrolig press på att äta trots illamående och kräkningar. Det känns som att jag varit magsjuk i månader nu. Det finns ingen ljusning någonstans det blir bara värre verkar det som, jag menar jag hade inte problem med kräkningar i början av skiten. Det har ju kommit senare och jag förstår inte ens varför.

Allt jag vill är att allt ska gå tillbaka till det normala. För ett år sen kunde jag aldrig tro att detta skulle hända.. tänk om man hade vetat.

Nu får det vara nog! Först min mage som är helt kass, har varit på sjukhus också... morfar får en elchock och ramlar in i ett  skåp och bryter massa kotor...farmor dör i cancer... dennis och anna lena skiljer sig..farfar dör i sömnen av sorg...speedy blir blind för att cacern spridit sig..

JAG ORKAR INTE MER NU RÄCKER DET!

Det känns som att detta är straffet för något man har gjort? Kan det vara så? Eller är livet bara såhär orättvist, nu väntar jag bara på nästa elände. Efter att farfar dog inatt så tänkte jag att snart kommer nästa grej, och då gick jag ner och tittade till Speedy och han är inte bra alls, ser inget på ena ögat och vinglar :(


Skit på allt!!!

Nu ska jag gå ut och sätta mig i hamocken.

Ja egentligen har jag tänkt att lägga ner bloggen eftersom det känns som att jag bara skriver negativa saker, eftersom mitt liv är just negativt. Men nu känns det som att jag struntar i om det bara blir negativa inlägg för det kan vara skönt att skriva av sig och jag har ju inte tvingat en endaste person att läsa skiten.
Min mage har ballat ur helt i alla fall (Som att den inte hade gjort det innan) och jag är så trött på det här nu att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har gjort en gastroskopi för 1 vecka sedan eftersom läkaren tyckte att det var bra att de efter hur det såg ut i magsäckshelvetet, och det såg tydligen bra ut. När man gör gastroskopi så tar man endel prover av magslemhinnan och dom proverna har jag inte fått svar på än, läkaren skulle ringa den här veckan. Jag hoppas för sjutton hundra gubbar att det är något fel! Jag vet att det låter sjukt att man vill att något ska vara fel, men jag vill kunna peka på en orsak till besvären.

Det är asfint väder ute idag och jag orkar inte ens bry mig om att gå ut. Det säger väl allt.

Ja som ni märker så lever jag fortfarande. Själva koloskopin var inte farlig alls, den gjorde inte ens ont och det var inte ens obehagligt. Min tarm var alldeles rosa och vacker dom hittade inte ett enda fel. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Läkaren hävdar ju bestämt att det är Funktionell Dyspepsi, vilket inte går att göra något åt utan det är en funktionsstörning i magsäcken. Då är det bara att försöka lära sig att leva med smärtan, hur nu det ska gå till. Jag önskar mig ett smärtfritt liv.

Dom senaste dagarna har varit riktigt jävla hemska. Först så skulle jag ju göra laxeringen inför koloskopin, den var fruktansvärd och jag kräktes och kräktes och fick inte äta på 2 dagar. Sen gjorde jag koloskopin, vilket faktikst gick bra. Sen efter det så fick jag en fruktansvärd hosta och då tyckte mamma att jag skulle prova lite cocilliana hostmedicin. 1 timme senare fick jag världens gallvägskramp och låg och gallskrek av den fruktansvärda smärtan. Mamma ringde efter en ambulans, och det tog kaske en kvart innan den kom sen var det tut tut bil in till Falun. När jag väl kommer dit har jag helt plötsligt ingen feber alls (Hade 38.7 när ambulansen hämtade mig). Jätte konstigt tyckte läkaren, och han visste inte vad det berodde på. Han gissade på att jag hade fått gallvägskramp av hosmedicinen trots att gallblåsan är borttagen, så det fanns inget att göra så han skickade hem mig. Vid den tidpunkten hade jag inte ätit på 3 dagar snart, så jag åt lite men kräktes direkt. Dagen efter hade jag 39 graders feber med hosta. Tack så jätte mycket Gud för att du ger mig influensan också mitt i allt elände.*Suck*

Nu är jag på bättringsvägen efter influensan, men dessvärre har jag smittat ner mamma så nu ligger hon i sängen med 39 graders feber.

Fick ett brev idag från Falu Lassarett, det stod att akutläkaren hade skickat en remiss till avesta att jag ska få göra ultraljud igen  på gallvägarna. Han tyckte ju som sagt att det var lite konstigt att jag fick gallvägskramp trots operationen.

Jag saknar min älskling som befinner sig 32 mil ifrån mig. Dumma Sundsvall, dumma sjukdom.

Den här morgonen var inte rolig, har inte sovit något efterom jag har fått gå på toa hela natten. Klockan 6 tog jag den äckliga dosen och inom 20 min hade jag kräkts som en häst, vet inte ens om det hann verka innan. Så jag har i princip bott inne på toaletten, inte av den anledningen som man ska spendera på toa, utan kräkandes.

Det var nog länge sedan jag hade en sån hemsk dag mår så himla illa, och nu har min tarm fått fart och då ska man ta sig in till Falun? Hur ska det gå till? Sen ska man klara av den hemska undersökningen.....slang i arslet samtidigt som man kräks GREAT!!!!!!!

Om jag inte skriver något mer inlägg så vet ni att jag har avlidit där i falun.

Nu har jag varit på toa väldigt mycket och ska egentligen sova, men hur ska det gå till när magen vägrar sluta bubbla? Ska ju upp vid 5 igen och ta nästan äckliga jäkla dos. Tänk er 3 dl salt utblandat i 2 dl vatten, urk. Nu vet jag ju också vad som händer efter att man har intagit medicinen vilket kommer göra det väldigt svårt att få ner. Jag måste verkligen lyckas hålla det nere ett bra tag så att det hinner verka åtminstonde.

Skiten verkar nu, har gått på toa ett antal gånger + att jag har spytt 2 gånger, fyfan va äckligt. Det var nog inte så bra att jag kräktes upp det, men det verkar som att det funkar någorlunda ändå. Vill inte ens tänka på morgondagen...

Fy vilken ångest jag har nu snart är det dags, en timme kvar till den hemska Phosphoralen som ska sväljas och sen är laxeringen igång. Jag kommer få spendera hela natten på toaletten förmodligen. Inte blir det lättare av att jag är ashungrig och inte har ätit på hela dagen och får inte äta förrän imorgon eftermiddag.Till frukost blev det 1 liter saft, till middag 1 liter saft och vad blir det då till kvällsmat? jo 1 liter saft!! mums.....

 Visst känner jag mig lite rädd för själva koloskopin, men just nu är det laxeringen som känns mest skrämmande Koloskopin är ju ett lite senare problem. Jag funderar på vad jag ska blanda ut Phosphoralen med? Juice? Undra vad som döljer den hemska smaken bäst.. Juice är ju starkt så det borde ju fungera rätt bra, men då blir det smakblandningen apelsin(juicen) citron och ingefära(Vätskan) och jag vet inte om det låter särskilt bra.

Jag hoppas verkligen att dom hittar felet, om det nu finns något fel men det måste det ju? Men å andra sidan hoppas jag att allt ser bra ut, för hur roligt är det att få veta om man har någon tarmsjukdom? Det skulle vara fruktansvärt. Jag hoppas isåfall att det är något som man kan bota lätt.

Fyfan nu är det 45 min kvar bara, hemska tanke.

Jag är i alla fall glad att jag fick byta 4 liter laxeringsvätska mot 2 glas Phosphoral.  Att få i mig 4 liter hade varit helt omöjligt, det vet jag.


Wish me luck!

Igår fick jag hem ett brev där tiden för koloskopiundersöningen stod, då var det även ett recept med på ett laxermedel som heter Laxobon. Det innebar att man skulle dricka 2 liter laxobon på mindre än en timme dagen innan, och 2 liter laxobon på en timme på undersökningsdagens morgon. 4 liter!!! äcklig vätska som ska smaka slemmigt och salt. Inte en jävla chans tänkte jag och ringde till mottagningen och fick sitta 1 timme i telefonkö till att börja med, men sen fick jag prata med en sköterska som sa att det fanns ett annat läkemedel som innebar att man bara ska dricka 2 glas vätska. ( Att man sen ska ha rännskita i några timmar är ju en annan femma). Problemet var att hon sa att recpetet inte skulle hinna skickas med post, så vi måste åka in till Falun och hämta det själva. Sen när smartskallen Fia hade lagt på luren så kommer jag ju på att man borde ju kunna skicka det elektroniskt? Dem använder ju knappt lappar längre? Då var telefontiden slut så jag kunde inte ringa igen, och imorgon måste det hämtas innan klockan 12 så jag kan inte ringa då heller.

Alla som läser detta kan väl hålla tummarna att jag överlever undersökningen utan att strypa läkaren? Jippi en och en halvmeter lång slang uppkörd i röven! Kalas!



Bild från träningen för Emelyne i helgen, suddig tyvärr (Eller tur)

Jaha då har man klarat av läkarbesöket då, jag satt säkert en hel timme där inne och pratade med honom. Han tyckte att jag skulle få komma till Ersta sjukhus i stockholm där dom är bäst i landet på magar, men för att få komma dit så bör man ha gjort en koloskopi innan. Fyfan en flera meter lång slang uppkörd bakvägen låter ju inte så värst kul alls, och nu har jag läst runt på internet (Vilket jag inte borde ha gjort) och det verkar vara en hemsk undersökning. Sedan står det lite överallt att man ska dricka flera liter av en äcklig vätska på mindre än 2 timmar dagen innan. Jag fattar inte hur jag ska kunna få i mig den vätskan, det tar ju en timme för mig att dricka ett glas med vatten ju. Hur som helst så vill jag ju verkligen göra undersökningen ändå, det är det nog värt för att få veta att allt står rätt till. Jag hoppas bara att jag överlever....

Älsklingen är i alla fall hemma i Borlänge nu, och han blir kvar ett par dagar till. Vi har väl inte gjort så mycket vettigt, men vi har ialla fall ridit ut en tur i skogen! Han var jätte duktig och jag hoppas att han har fått mersmak nu ;D

Imorgon är den dagen jag ska till specialistläkaren, min sista chans känns det som. Jag ska förhoppningsvis lägga mig på golvet och storböla så kanske han fattar. Jag hoppas verkligen att det är en bra läkare för en gångs skull, jag har ju träffat endel idioter hittills. Om inte ens en specialist kan hitta felet så är det nog kört för min del.

Förlåt att det har blivit lite dåligt med inlägg nu, om det förmodan är någon som ens läser. Min dator har haft över 2000 virus så den har väl inte varit på topp precis, men nu har min käre bror installerat om Windows åt mig så nu fungerar den rätt bra. Då har vi börjat det nya året då, 2009. Jag hoppas verkligen att det här året blir bättre än 2008, som har varit det värsta året hittils. Jag vet att man inte ska gnälla eftersom det alltid finns dom som har det värre, men hur hemskt man upplever saker ha väl ändå att göra med hur mycket man har varit med om? Vet inte om ni förstår hur jag menar, men t.ex så kan väl jag uppleva en sak som jobbig som en annan person inte skulle tycka var så jobbig eftersom han/hon har varit med om riktigt hemska saker.

Jag och Erik tog det väldigt lugnt på nyår, det blev en hemmakväll med film. vi hade väl några fester att gå på men där kände vi knappt några alls så då kändes det bättre att mysa med varandra istället. Vi gick ut på framsidan vid 12 slaget för att titta på fyrverkerierna, men som ni kanske vet så bor erik uppe i skogen så där såg man bara en massa träd!

Idag har erik åkt tillbaka till Sundsvall, så vi har städat huset för fulla muggar ( han städade och jag sov ;D ). Det var ju lite stökigt då hans föräldrar är i Skåne så vi har haft huset för oss själva i några dagar.

Nu ska jag hjälpa mormor med maten!

Jag måste bara säga att jag tycker att den Svenska sjukvården är ett stort skämt faktiskt. Vi är ju ett rikt land så man tycker ju att vården borde vara betydligt bättre. Vart tar alla pengar vägen? Dom säger hela tiden att "Vi ska satsa på vården och skolan" , det märker man ju verkligen. Det som är värst är dom långa, långa väntetiderna. Till precis allting är det väntetider. Varje person som skickar en vidare, då dröjer det minst 3 månader innan man får träffa den läkaren. När sedan den läkaren har bestämt att man ska få en undersökning då är det minst 3 månaders väntetid till den. Det tar ju för fan ÅR innan man ens får ett svar på vad som är fel. När jag t.ex skulle få en remiss till gallstensoperation så fick jag ett brev där det stod att det var ca 7 månaders väntetid. 7 månader?!! , det måste vara ett jävla skämt tänkte jag. Nu hade jag ju turen att jag fick en återbudstid, men tänk dom stackrarna som får vänta över 7 månader?

Idag har jag i alla fall fått brevet som jag har väntat på i 3 månader där stod det att jag får träffa en Specialist på mag och tarm, om 1 månad...

Fin låt det här, och en bra film trots att det är en budgetfilm