Ingen ljusning

Jag hatar det här, det är så orättvist. När jag läser andras bloggar t.ex. så blir jag så himla avundsjuk på alla som verkar ha ett någorlunda normalt liv. Jag förstår väl att alla har sina problem, men just att dom livsnödvändiga sakerna fungerar. Dom kan äta normalt dom kan gå till ett vanligt jobb dom kan umgås med vänner. Det är sånt man tar förgivet när man inte är sjuk. Man äter för att man är hungrig eller för att man är sugen på lite godis t.ex. Jag måste tvinga i mig varje måltid med kväljningar, jag måste oroa mig över att jag går ner i vikt. Det blir en otrolig press på att äta trots illamående och kräkningar. Det känns som att jag varit magsjuk i månader nu. Det finns ingen ljusning någonstans det blir bara värre verkar det som, jag menar jag hade inte problem med kräkningar i början av skiten. Det har ju kommit senare och jag förstår inte ens varför.

Allt jag vill är att allt ska gå tillbaka till det normala. För ett år sen kunde jag aldrig tro att detta skulle hända.. tänk om man hade vetat.

Hemsk morgon

Den här morgonen var inte rolig, har inte sovit något efterom jag har fått gå på toa hela natten. Klockan 6 tog jag den äckliga dosen och inom 20 min hade jag kräkts som en häst, vet inte ens om det hann verka innan. Så jag har i princip bott inne på toaletten, inte av den anledningen som man ska spendera på toa, utan kräkandes.

Det var nog länge sedan jag hade en sån hemsk dag mår så himla illa, och nu har min tarm fått fart och då ska man ta sig in till Falun? Hur ska det gå till? Sen ska man klara av den hemska undersökningen.....slang i arslet samtidigt som man kräks GREAT!!!!!!!

Om jag inte skriver något mer inlägg så vet ni att jag har avlidit där i falun.






Phosphoral

Nu har jag varit på toa väldigt mycket och ska egentligen sova, men hur ska det gå till när magen vägrar sluta bubbla? Ska ju upp vid 5 igen och ta nästan äckliga jäkla dos. Tänk er 3 dl salt utblandat i 2 dl vatten, urk. Nu vet jag ju också vad som händer efter att man har intagit medicinen vilket kommer göra det väldigt svårt att få ner. Jag måste verkligen lyckas hålla det nere ett bra tag så att det hinner verka åtminstonde.






Nu börjas det

Skiten verkar nu, har gått på toa ett antal gånger + att jag har spytt 2 gånger, fyfan va äckligt. Det var nog inte så bra att jag kräktes upp det, men det verkar som att det funkar någorlunda ändå. Vill inte ens tänka på morgondagen...





Spendera hela dagen på toa

Fy vilken ångest jag har nu snart är det dags, en timme kvar till den hemska Phosphoralen som ska sväljas och sen är laxeringen igång. Jag kommer få spendera hela natten på toaletten förmodligen. Inte blir det lättare av att jag är ashungrig och inte har ätit på hela dagen och får inte äta förrän imorgon eftermiddag.Till frukost blev det 1 liter saft, till middag 1 liter saft och vad blir det då till kvällsmat? jo 1 liter saft!! mums.....

 Visst känner jag mig lite rädd för själva koloskopin, men just nu är det laxeringen som känns mest skrämmande Koloskopin är ju ett lite senare problem. Jag funderar på vad jag ska blanda ut Phosphoralen med? Juice? Undra vad som döljer den hemska smaken bäst.. Juice är ju starkt så det borde ju fungera rätt bra, men då blir det smakblandningen apelsin(juicen) citron och ingefära(Vätskan) och jag vet inte om det låter särskilt bra.

Jag hoppas verkligen att dom hittar felet, om det nu finns något fel men det måste det ju? Men å andra sidan hoppas jag att allt ser bra ut, för hur roligt är det att få veta om man har någon tarmsjukdom? Det skulle vara fruktansvärt. Jag hoppas isåfall att det är något som man kan bota lätt.

Fyfan nu är det 45 min kvar bara, hemska tanke.

Jag är i alla fall glad att jag fick byta 4 liter laxeringsvätska mot 2 glas Phosphoral.  Att få i mig 4 liter hade varit helt omöjligt, det vet jag.


Wish me luck!



Spring inte vänta på mig!

Det här året har gått så himla fort! det känns som att tiden bara springer iväg och jag står still på precis samma ställe och trampar. Jag är 21 nu, 21!! så himla galet jag kan väl inte vara så gammal jag känner mig fortfarande som 15 år i huvudet, helt omogen. Anledningen att man känner så är kanske för att man aldrig gör något åt saken, jag gör ju knappt några förändringar.

Varje år känns precis likadant:


Vinter och rusk iskallt mörkt Vår glädje över ljuset sommar midsommar höst mörker vinter Julafton

När ska det någonsin ändras? Men och andra sidan så kan jag nog erkänna att jag är väldigt rädd för förändringar ( Vilket jag inte borde vara eftersom jag är Skorpion). Poängen är ju lite att det ska vara likadant varje år, julafton ska gå till på precis samma sätt år efter år.

Hur är ni? Gillar ni förändringar eller blir ni helt galna om minsta sak ändras?

När jag ser andra personer lyckas med alla saker dom tar för sig hela tiden så kan jag bli väldigt avundsjuk och känna att sådär ska jag också bli/göra, men när det väl kommer till kritan så är jag alldeles för omotiverad för att göra någonting alls! Hur gör man för att hitta motivationen?

RSS 2.0