Vända tillbaka dygnet?
Blir så himla arg på mig själv för att jag har vänt på dygnet totalt. Hur gör man för att få det normalt igen? Jag har försökt i flera dagar nu att komma upp senast vid klockan 10 men det är helt omöjligt eftersom jag inte kunnat somna före klockan 5 på morgonen. När klockan ringer vid 10 så är jag så trött i huvudet att jag stänger av den helt och sover till klockan 2 minst.
Jag har försökt att gå å lägga mig vid 11, men hur lätt är det när man gick upp vid 2 ?Helt omöjligt.
Det blir ingen ordning med maten heller, vilket inte är bra för min trasselmage. Att äta frukost vid 2 kan ju knappast vara bra ju.
Kollade på One Three Hill avsnitt 11 igår, det var ett helt meningslöst avsnitt tycker jag. Ni som har sett det kanske håller med mig? Nåja nu ska jag se avsnitt 12 och jag hoppas att det är mycket bättre.
Jag har försökt att gå å lägga mig vid 11, men hur lätt är det när man gick upp vid 2 ?Helt omöjligt.
Det blir ingen ordning med maten heller, vilket inte är bra för min trasselmage. Att äta frukost vid 2 kan ju knappast vara bra ju.
Kollade på One Three Hill avsnitt 11 igår, det var ett helt meningslöst avsnitt tycker jag. Ni som har sett det kanske håller med mig? Nåja nu ska jag se avsnitt 12 och jag hoppas att det är mycket bättre.
Så jäkla kul
Världens längsta ridtur
Jag och mamma skulle ut på en "Liten" tur i skogen idag så jag frågade henne om det var långt?
- Nejdå det är inte särskilt långt alls faktiskt men jag kan ta cykeln med mig så kan du rida.
Sagt och gjort så gav vi oss iväg ut i kylan, för kallt som fan var det. I början går det bra och vi vet precis vart vi är någonstans, men efter ett tag så börjar vi virra bort oss totalt. Vi hittar en smal stig som vi tror är åt rätt håll så mamma går först med cykeln. Det var tydligen en djup sumpmark med is ovanpå lite längre fram men mamma som inte väger så mycket kunde gå ovanpå isen, men tjockisen Meja kliver ju såklart rakt igenom isen och sjönk ner till knäna i sörjan. Då fick hon typ panik och börjar kasta sig åt alla håll och mosar in mitt knä rakt i ett trä. Hon har dessutom skärt sig på skaren på isen så hon blödde överallt. Till slut lyckades vi i alla fall ta oss därifrån och vända och rida åt ett annat håll.
Då tänkte vi att det skulle bli sjukt långt att rida runt alltihopa, så varför inte ta en genväg? ;)
Det var ju inte så smart för vi red helt å helvete fel! Haha
Vi hade i alla fall tagit oss ut ur skogen och befann oss i ett bostadsområde, så vi mötte några människor på vägen. Vi frågade dom om vägen hem och tanten förklarade hur vi skulle gå. Vid det här laget hade vi varit ute i 2 timmar och ville bara hem till värmen.
Skönt att äntligen hitta hem tänkte vi!
Jo jävlar ..
Tanten hade tydligen inte haft en aning om någonting för vi red helt fel igen!
Hur som helst så hittade vi stora vägen tillslut och följde den hela vägen till stallet.
Pjuh..
- Nejdå det är inte särskilt långt alls faktiskt men jag kan ta cykeln med mig så kan du rida.
Sagt och gjort så gav vi oss iväg ut i kylan, för kallt som fan var det. I början går det bra och vi vet precis vart vi är någonstans, men efter ett tag så börjar vi virra bort oss totalt. Vi hittar en smal stig som vi tror är åt rätt håll så mamma går först med cykeln. Det var tydligen en djup sumpmark med is ovanpå lite längre fram men mamma som inte väger så mycket kunde gå ovanpå isen, men tjockisen Meja kliver ju såklart rakt igenom isen och sjönk ner till knäna i sörjan. Då fick hon typ panik och börjar kasta sig åt alla håll och mosar in mitt knä rakt i ett trä. Hon har dessutom skärt sig på skaren på isen så hon blödde överallt. Till slut lyckades vi i alla fall ta oss därifrån och vända och rida åt ett annat håll.
Då tänkte vi att det skulle bli sjukt långt att rida runt alltihopa, så varför inte ta en genväg? ;)
Det var ju inte så smart för vi red helt å helvete fel! Haha
Vi hade i alla fall tagit oss ut ur skogen och befann oss i ett bostadsområde, så vi mötte några människor på vägen. Vi frågade dom om vägen hem och tanten förklarade hur vi skulle gå. Vid det här laget hade vi varit ute i 2 timmar och ville bara hem till värmen.
Skönt att äntligen hitta hem tänkte vi!
Jo jävlar ..
Tanten hade tydligen inte haft en aning om någonting för vi red helt fel igen!
Hur som helst så hittade vi stora vägen tillslut och följde den hela vägen till stallet.
Pjuh..
Spring inte vänta på mig!
Det här året har gått så himla fort! det känns som att tiden bara springer iväg och jag står still på precis samma ställe och trampar. Jag är 21 nu, 21!! så himla galet jag kan väl inte vara så gammal jag känner mig fortfarande som 15 år i huvudet, helt omogen. Anledningen att man känner så är kanske för att man aldrig gör något åt saken, jag gör ju knappt några förändringar.
Varje år känns precis likadant:
Vinter och rusk iskallt mörkt Vår glädje över ljuset sommar midsommar höst mörker vinter Julafton
När ska det någonsin ändras? Men och andra sidan så kan jag nog erkänna att jag är väldigt rädd för förändringar ( Vilket jag inte borde vara eftersom jag är Skorpion). Poängen är ju lite att det ska vara likadant varje år, julafton ska gå till på precis samma sätt år efter år.
Hur är ni? Gillar ni förändringar eller blir ni helt galna om minsta sak ändras?
När jag ser andra personer lyckas med alla saker dom tar för sig hela tiden så kan jag bli väldigt avundsjuk och känna att sådär ska jag också bli/göra, men när det väl kommer till kritan så är jag alldeles för omotiverad för att göra någonting alls! Hur gör man för att hitta motivationen?
Varje år känns precis likadant:
Vinter och rusk iskallt mörkt Vår glädje över ljuset sommar midsommar höst mörker vinter Julafton
När ska det någonsin ändras? Men och andra sidan så kan jag nog erkänna att jag är väldigt rädd för förändringar ( Vilket jag inte borde vara eftersom jag är Skorpion). Poängen är ju lite att det ska vara likadant varje år, julafton ska gå till på precis samma sätt år efter år.
Hur är ni? Gillar ni förändringar eller blir ni helt galna om minsta sak ändras?
När jag ser andra personer lyckas med alla saker dom tar för sig hela tiden så kan jag bli väldigt avundsjuk och känna att sådär ska jag också bli/göra, men när det väl kommer till kritan så är jag alldeles för omotiverad för att göra någonting alls! Hur gör man för att hitta motivationen?
Fryser så att jag skakar
Är nu hemkommen från Sundsvall efter att ha varit där en vecka. Min pappa befinner sig också i Sundsvall för tillfället han är på jobbkurs, men han hade inte tid att hälsa på mig och Erik tyvärr. Eftersom att alla varit borta så har mamma haft huset för sig själv, och uppenbarligen så har hon försökt frysa våra möbler till is? Det är nämligen iskallt här inne och det var i princip frost på mina lakan i sängen.
Okeeeej överdrev lite där kanske..
Min älskling är i Stockholm och leker modell just nu. Han ska vara med på framsidan av KY- Guiden . Så när den dumpar ner i brevlådan så får ni hålla utkik okej?
Nu hörde jag henne mamma klampa innanför dörren så nu ska vi åka till stallet och rida ut i kylan.
Okeeeej överdrev lite där kanske..
Min älskling är i Stockholm och leker modell just nu. Han ska vara med på framsidan av KY- Guiden . Så när den dumpar ner i brevlådan så får ni hålla utkik okej?
Nu hörde jag henne mamma klampa innanför dörren så nu ska vi åka till stallet och rida ut i kylan.
Värsta tiden i mitt liv
Jag inser att min rubrik låter oerhört deprimerande, men det är så det känns nu. Jag har nog aldrig mått så dåligt någon gång som jag har gjort dom senaste månaderna. Det som känns ännu värre är att jag aldrig blir bättre, det gör ju att man tappar hoppet totalt. Det är först när man mår såhär dåligt som man inser hur bra man har det när man är frisk! Att vara frisk betyder allt kan jag känna. Det är ju lite tragiskt när man känner att man skulle kunna byta liv med vem fan som helst bara den personen är frisk, det är så jag känner.
Jag har alltid tänkt "Det är lugnt, om man blir sjuk så finns ju sjukvården där för att göra en frisk" men tänk om det inte finns något dom kan göra? Det finns ju faktiskt jukdomar som inte går att bota? Jag har aldrig tänkt på det förut riktigt, utan jag har tänkt att sånna grejjer händer inte mig utan andra.
Ju mer man inser att man är sjuk desto mer tänker man på det, och tilllslut är det det enda man tänker på dygnet runt. och det gör ju inte att man blir frisk snabbare precis.
So long fuckers å må erat liv vara bättre än mitt
