Värsta tiden i mitt liv
Jag inser att min rubrik låter oerhört deprimerande, men det är så det känns nu. Jag har nog aldrig mått så dåligt någon gång som jag har gjort dom senaste månaderna. Det som känns ännu värre är att jag aldrig blir bättre, det gör ju att man tappar hoppet totalt. Det är först när man mår såhär dåligt som man inser hur bra man har det när man är frisk! Att vara frisk betyder allt kan jag känna. Det är ju lite tragiskt när man känner att man skulle kunna byta liv med vem fan som helst bara den personen är frisk, det är så jag känner.
Jag har alltid tänkt "Det är lugnt, om man blir sjuk så finns ju sjukvården där för att göra en frisk" men tänk om det inte finns något dom kan göra? Det finns ju faktiskt jukdomar som inte går att bota? Jag har aldrig tänkt på det förut riktigt, utan jag har tänkt att sånna grejjer händer inte mig utan andra.
Ju mer man inser att man är sjuk desto mer tänker man på det, och tilllslut är det det enda man tänker på dygnet runt. och det gör ju inte att man blir frisk snabbare precis.
Sötnos! Jag blir ledsen när jag läser detta. Vill så gärna att du ska få må bra, och jag önskar att jag kunde göra något!
